Alla skulle vi nog må bättre av att odla mer medkänsla gentemot oss själva.

Dömer du dig själv för hårt, ofta för småsaker?

Hur lätt har du för att förlåta dig själv för både små och stora ”misstag”?

Hur skulle ditt liv förändras om du använde en snällare ton och var mer tillåtande mot dig själv?

Alla har vi en inre kritiker. Den hindrar oss på många plan och dess röst är starkare och mer övertygande när vi brottas med ångest eller depression.

Den inre kritikern är den där rösten som ligger halvt begravd i ditt medvetande. Den för en malande, nedbrytande monolog- som kritiserar och dömer dig. Oftast sker det undermedvetet, precis på gränsen till ditt vakna medvetande. Den kan sänka dig utan att du egentligen vet varför.

Den inre kritikern är rösten som gör att du känner dig otillräcklig. Den uppmuntrar dig att använda undvikande beteende istället för att leva ditt liv och ägna dig åt det du vill. Den får dig att känna dig dålig.

Den inre kritikern säger saker som:

”Du är värdelös”

”Du är tjock och lat”

”Du kan ingenting”

”Du är dålig”

”Ingen tycker om dig. Ingen älskar dig.”

”Du är äcklig”

”Du misslyckas jämt”

”Du är en usel människa/förälder/partner/kollega”

”Det är något fel på dig”

”Vem är du att ställa krav?”

Och så vidare, och så vidare.

Självklart påverkas du negativt av den här inre monologen -som är mer specifikt inriktad på vad just du möter i vardagen- även om du inte alltid är medveten om den.

Om du tror på den inre kritikern kan den:

-hindra dig från att njuta av livet

-få dig att sluta ägna dig åt dina intressen och talanger

-påverka dina relationer negativt

-hindra dig från att be om hjälp

-sänka din självkänsla och ditt självförtroende

-skapa svartsjuka och avundsjuka

-förstöra din karriär

-ge dig ständigt dåligt samvete/ständiga skuldkänslor

-ge hela livet en dystrare ton.

Hur gör vi oss fria från denna inre förövare en gång för alla? Det finns ett antal grepp vi kan ta till för att bli kvitt den. Jag kommer skriva mer om det i nästa inlägg, men första steget är att bli medveten om att den finns där. Gör det till en daglig vana att observera dina tankar och känslor, särskilt i stressade situationer.

Vad säger just din inre förövare? Hur påverkas du av det? Dela gärna med dig av dina observationer och idéer i en kommentar.